SAOL

publicerad: 2015  
dyschatell
dysch·­at·­ell [‑el´] substantiv ~en ~er stoppad soffa utan rygg el. sido­stöd
Singular
en dyschatellobestämd form
en dyschatellsobestämd form genitiv
dyschatellenbestämd form
dyschatellensbestämd form genitiv
Plural
dyschatellerobestämd form
dyschatellersobestämd form genitiv
dyschatellernabestämd form
dyschatellernasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
dyschatell dyschatellen dyschateller
dysch·at·ell·en
substantiv
[dy∫atel´]
ålderdomligt dyscha
belagt sedan 1907; ev. till (greve) Duchâtel, namn på fransk minister i Köpen­hamn (1800-talet)

SAOB

publicerad: 1923  
DYSCHATELL dyʃ1atäl4 l. dy1-, äfv. 302, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(ofta skrifvet duchâtel)
Etymologi
[sannol. af ett fr. ottomane Duchâtel, där det senare ordet betecknar fabrikantens namn l. ngn person hvarefter ottomanen i fråga blifvit uppkallad]
(nytt ord) ett slags låg o. mjuk ligg- l. sittsoffa med rygg- o. sidostöd ersatta af lösa dynor. SD 1907, nr 158, s. 9.
Ssg: DYSCHATELL-TÄCKE.