SAOL
publicerad: 2015
dyschatell
dysch·at·ell
[‑el´]
substantiv
~en ~er • stoppad soffa utan rygg el. sidostöd
Singular | |
---|---|
en dyschatell | obestämd form |
en dyschatells | obestämd form genitiv |
dyschatellen | bestämd form |
dyschatellens | bestämd form genitiv |
Plural | |
dyschateller | obestämd form |
dyschatellers | obestämd form genitiv |
dyschatellerna | bestämd form |
dyschatellernas | bestämd form genitiv |
SAOB
publicerad: 1923
DYSCHATELL dyʃ1atäl4 l. dy1-, äfv. 302, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(ofta skrifvet duchâtel)
Etymologi
[sannol. af ett fr. ottomane Duchâtel, där det senare ordet betecknar fabrikantens namn l. ngn person hvarefter ottomanen i fråga blifvit uppkallad]
(nytt ord) ett slags låg o. mjuk ligg- l. sittsoffa med rygg- o. sidostöd ersatta af lösa dynor. SD 1907, nr 158, s. 9.
Ssg: DYSCHATELL-TÄCKE.