SAOL

publicerad: 2015  
edelweiss
edel|­weiss [e´delvajs] substantiv ~en; pl. ~ar el. ~er • en alp­växt
Singular
en edelweissobestämd form
en edelweissobestämd form genitiv
edelweissenbestämd form
edelweissensbestämd form genitiv
Plural
edelweissar (edelweisser)obestämd form
edelweissars (edelweissers)obestämd form genitiv
edelweissarna (edelweisserna)bestämd form
edelweissarnas (edelweissernas)bestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
edelweiss edel­weissen
edel|­weiss·en
substantiv
e´delweiss [-vajs]
● en alp­växt med små guldgula blom­korgar samlade innan­för en krans av stora, vit­ludna hög­blad
belagt sedan 1864; av tyska Edelweiss med samma betydelse, till edel 'ädel' och weiss 'vit'
Då skönhetens välde slutar,
står Edel­weiss frisk i snö. Carl Snoilsky, Edel­weiss (i Samlade dikter 1903)
Till SO

SAOB

publicerad: 1917  
EDELWEISS e3del~vaj2s, stundom ä3-, äv. ~väj2s, äv. (i sht i södra Sv.) 40~1, r.; best. -en, i best. anv. äv. utan slutartikel (Snoilsky, Wirsén); pl. -er, äv. =, ngn gg -ar.
Etymologi
[liksom eng. edelweiss av t. edelweiss, av edel (se ÄDEL) o. weiss (se VIT)]
alpväxten Leontopodium alpinum R. Brown, utmärkt gm sina icke vissnande, vitulliga blomkorgssamlingar o. blad; jfr ÄDELVIT. Oscar II 3: 251 (1864, 1888). Snoilsky 2: 253 (1881). C. D. af Wirsén i PT 1909, nr 93 A, s. 3.
Ssg: EDELWEISS-BUKETT.
Till SAOB