SAOL
publicerad: 2015
edikt
e·dikt
[edik´t]
substantiv
~et; pl. ~ • påbud el. kungörelse från makthavare
| Singular | |
|---|---|
| ett edikt | obestämd form |
| ett edikts | obestämd form genitiv |
| ediktet | bestämd form |
| ediktets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| edikt | obestämd form |
| edikts | obestämd form genitiv |
| edikten | bestämd form |
| ediktens | bestämd form genitiv |
SAOB
Sökningen på edikts i SAOB gav inga svar.