SAOL

publicerad: 2015  

edlig

ed·­lig adjektiv ~t ~a • till 1ed 1

Positiv
en edlig + substantiv
ett edligt + substantiv
den/det/de edliga + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

edlig edligt edliga

ed·lig

adjektiv

e`dlig

● sär­skilt juridik som bekräftats eller styrkts med ed

en edlig försäkran

belagt sedan 1681

Till SO

SAOB

publicerad: 1917  

EDLIG e3dlig2, adj.; adv. -A (se under EDLIGEN), -EN (se d. o.), -T (se under EDLIGEN).

Ordformer

(edelig Växiö rådstur. prot. 1675, s. 107, Malmström Hist. 6: 425 (1877); jfr EDLIGEN. -ligen Växiö domk. akt. 1790, nr 278 (: Edeligen Contestation))

Etymologi

[avl. av ED, sbst.1; jfr d. edelig, t. eidlich]

som sker medelst l. bekräftas gm ed, eds-, på ed; i sht om utsaga, intyg, försäkran, löfte, förbindelse o. d. Edlig borgen. Edlig bekräftelse. Edligt vittnesmål. Edligt Bewijsande. Verelius Ind. 213 (1681). En förhärdad menniskias Edeliga försäkran förtienar föga vitsord. Nehrman Pr. civ. 287 (1751). Edliga utsagor. Wisén i 3 SAH 4: 203 (1889). — särsk.

a) (†) om vittne: som avgiver sitt vittnesmål på ed l. under edsförpliktelse. Växiö rådstur. prot. 1675, s. 107. Twenne edeliga witnen. Förarb. t. Sv:s lag 2: 267 (1706). Widegren (1788).

b) jur. i uttr. (med l. under) edlig förbindelse l. förpliktelse, (under) edsförpliktelse. På begäran varder härmed under edlig förbindelse intygat att (osv.). Schrevelius Civilr. 3: 203 (1849). 2 NF (1907).

Till SAOB