SAOL

publicerad: 2015  
eftersmak
efter|­smak substantiv ~en ~er till smak 2: ​en besk efter­smak
Singular
en eftersmakobestämd form
en eftersmaksobestämd form genitiv
eftersmakenbestämd form
eftersmakensbestämd form genitiv
Plural
eftersmakerobestämd form
eftersmakersobestämd form genitiv
eftersmakernabestämd form
eftersmakernasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
eftersmak efter­smaken
efter|­smak·en
substantiv
ef`tersmak
smak som man känner sedan man förtärt något och som dröjer kvar el. upp­träder först i efter­hand
eftersmak (av något)
ett öl med lång och god efter­smak; vinet hade en rök­aktig efter­smak; lång efter­smak av rostat fat
äv. bildligt i ut­tryck för olust
en fadd efter­smak; ett gräl med besk efter­smak; trots ett försonande slut lämnar romanen en bitter efter­smak
belagt sedan 1664

SAOB

publicerad: 1918  
EFTERSMAK äf3ter~sma2k, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[till EFTER- 8; jfr d. eftersmag, eng. aftertaste, ävensom holl. nasmaak, t. nachgeschmack o. fr. arrièregoût]
smak som kvarstår efter förtärandet av ett ämne l. som framträder (först) sedan man förtärt det ifrågavarande ämnet (l. ngn stund hållit det i munnen); stundom pregnant om bitter l. besk l. överhuvud oangenäm, efter förtärandet framträdande bismak. En bitter, söt, äcklig eftersmak. Eftersmak av kryddor. Drycken har ingen eftersmak, är fri från (all) eftersmak. Sale Kocken 187 (1664). Den fina Canelen har .. en sötaktig smak .. utan någon eftersmak. C. P. Thunberg i VetAH 1780, s. 57. Vid vanlig värme har (guajak-) hartset en föga märkbar lukt och smak, men förorsakar en rifvande eftersmak i svalget. NF 6: 157 (1882). — särsk. bildl. Dhet sööta haar offta en swr efftersmaak. Grubb 91 (1665). Döden är en bitter ört, men (har) en sööt efftersmaak. Dens. 169. Lustarnas eftersmak (är) bitter. Kolmodin Dufv. 133 (1734). Det (är) dock angenämt att vid mina år ännu få en liten eftersmak af sitt Arkadien. Thomander Tank. o. löj. 75 (1827). Hvarje (i den svenska litteraturen) insmugglad norsk vändning gaf liksom en angenämt kittlande eftersmak af de salighetsrysningar man erfor inför Ibsens och Björnsons sceniska skapelser. G. Forssell i Bonniers månadsh. 1910, s. 100.