SAOL

publicerad: 2015  
enfaldig
en|­fald·­ig adjektiv ~t ~a 1en -faldig
Positiv
en enfaldig + substantiv
ett enfaldigt + substantiv
den/det/de enfaldiga + substantiv
den enfaldige + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de enfaldigare + substantiv
Superlativ
är enfaldigast
den/det/de enfaldigaste + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
enfaldig en­faldigt en­faldiga
en|­fald·ig
adjektiv
e`nfaldig
● ned­sättande dum och okunnig och där­för lätt­lurad eller dylikt
SYN. abderitisk, dum 1 JFR stupid
○ äv. om handling och dylikt
en en­faldig fråga; hans en­faldiga upp­syn
belagt sedan 1457 (Namnlös och Valentin); fornsvenska enfaldogher, äldre enfalder, eg. 'vikt en gång'; besläktat med fåll, 2fålla!!; jfr ur­sprung till -faldig
Till SO

SAOB