SO
publicerad: 2021
enkelrikta
enkelriktade enkelriktat
verb
enk`elrikta 
●
ofta perfekt particip
tillåta fordonstrafik i bara den ena riktningen på gata, väg eller dylikt
någon enkelriktar något
en enkelriktad gata; den smala gränden borde enkelriktas
○
äv. med konstruktionsväxling
enkelrikta genomfartstrafiken
○
i perfekt particip äv. bildligt
ytlig, ensidig
någon är enkelriktad
något är enkelriktat
man kan bara prata om fotboll med honom, så konversationen blev rätt enkelriktad
belagt sedan 1950
enkelriktaenkelriktande, enkelriktning