SAOL
publicerad: 2015
ensamhetskänsla
en·sam·hets|känsla
substantiv
~n ‑känslor ensamhet känsla
Singular | |
---|---|
en ensamhetskänsla | obestämd form |
en ensamhetskänslas | obestämd form genitiv |
ensamhetskänslan | bestämd form |
ensamhetskänslans | bestämd form genitiv |
Plural | |
ensamhetskänslor | obestämd form |
ensamhetskänslors | obestämd form genitiv |
ensamhetskänslorna | bestämd form |
ensamhetskänslornas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
ensamhet
ensamheten
en·sam·het·en
substantiv
●
det att vara
ensam
hon övade mycket på pianot i sin ensamhet
belagt sedan ca 1680
Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet.
Motto i Hjalmar Söderbergs skådespel Gertrud (1906)
SAOB
publicerad: 1922
ENSAMHET en3sam~he2t, äv. e3n~, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
1) till ENSAM 1: förhållande(t) att vara ensam. Humbla Landcr. 67 (1740). Att gifva sig tid att öfvertänka sin belägenhet i den stilla ensamheten. Schartau UtkPred. 1: 77 (1795). Strindberg Hafsb. 225 (1890).
2) till ENSAM 3: ödslighet, enslighet; ofta konkretare. Höstsoln ler / Öfver öknens ensamhet. E. Sjöberg 117 (1819). Ett fruset skidspår som svinner / i skogarnas ensamhet. Gripenberg Aftn. 47 (1911). jfr SKOGS-ENSAMHET.
3) till ENSAM 4 o. 5: förhållande(t) att icke sällskapa l. sammanbo med andra l. att icke ha ngn vän l. förtrogen osv.; känsla av tomhet l. isolering på grund av detta förhållande. Betrackter ock .. Christi ensamhet uti all hans nöd, at han war af allom förlåten och öfwergifwen. Spegel Pass. 5 (c. 1680). Åkerhielm De gamlas roman 170 (1907). jfr (†): (De utmed havet boende indiernas) ensamhet ifrån annat Folk. Sylvius Curtius 684 (1682).