SAOL

publicerad: 2015  
entente
en·­tente el. en·­tent [aŋtaŋ´t] substantiv ententen ententer samman­slutning mellan stater
Singular
en entente (en entent)obestämd form
en ententes (en entents)obestämd form genitiv
ententenbestämd form
ententensbestämd form genitiv
Plural
ententerobestämd form
ententersobestämd form genitiv
ententernabestämd form
ententernasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
entente ententen ententer
eller
entent ententen ententer
en·tent·en
substantiv
[aŋtaŋ´t] el. [aŋtaŋ´t]
(av­tal om) vänskaps­förbindelse mellan stater utan eg. allians; spec. om förbindelsen mellan Frank­rike, Eng­land och Ryss­land före och under första världs­kriget
trippelententen
en entente (med någon/något)
en entente (med någon)
en entente (med något)
en entente (mellan några)
belagt sedan 1904; av franska entente med samma betydelse, till entendre 'höra; förstå'; av lat. inten´dere 'sträcka; åsyfta; rikta'

SAOB

publicerad: 1922  
ENTENT aŋtaŋ4t, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. entente, samförstånd, som i sht i förb. entente cordiale användes om hjärtligt förhållande o. samförstånd mellan tvenne stater]
intim politisk förbindelse mellan stater, utan att formligt förbund ingåtts mellan dem; i sht om det politiska samgående mellan England o. Frankrike vars första frukt var överenskommelsen den 8 april 1904 o. som gm anslutning av först Ryssland (”trippelententen”) o. sedan andra stater utvecklades till det förbund som under världskriget 19141918 kämpade mot Tyskland o. dess bundsförvanter; i sg. best. ententen äv. konkretare, om de därigm sammanslutna makterna. Den engelsk-franska ”ententen”. SD 1904, nr 99, s. 4. Dagens tillfälliga ententer. Hedin Varn. 9 (1912). Italiens inträde i ententens vapenbrödraskap. SvTidskr. 1915, s. 367.
Ssgr: ENTENT-MAKT. särsk. i pl. best. ententmakterna, om de under världskriget 19141918 mot Tyskland sammanslutna makterna; motsatt: centralmakterna. SvTidskr. 1914, s. 499.
-VÄN. person som tager ententmakternas parti. Steffen Krig o. kultur 3: 38 (1916).