SAOL
publicerad: 2015
entente
en·tente
el. en·tent
[aŋtaŋ´t]
substantiv
ententen ententer • sammanslutning mellan stater
Singular | |
---|---|
en entente (en entent) | obestämd form |
en ententes (en entents) | obestämd form genitiv |
ententen | bestämd form |
ententens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ententer | obestämd form |
ententers | obestämd form genitiv |
ententerna | bestämd form |
ententernas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
entente
ententen ententer
eller
entent
ententen ententer
substantiv
●
(avtal om) vänskapsförbindelse mellan stater utan eg. allians; spec. om förbindelsen mellan Frankrike, England och Ryssland före och under första världskriget
en entente (mellan några)
trippelententen
en entente (med någon/något)
en entente (med någon)
en entente (med något)
belagt sedan 1904;
av franska entente med samma betydelse, till entendre 'höra; förstå'; av lat. inten´dere 'sträcka; åsyfta; rikta'
SAOB
publicerad: 1922
ENTENT aŋtaŋ4t, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. entente, samförstånd, som i sht i förb. entente cordiale användes om hjärtligt förhållande o. samförstånd mellan tvenne stater]
intim politisk förbindelse mellan stater, utan att formligt förbund ingåtts mellan dem; i sht om det politiska samgående mellan England o. Frankrike vars första frukt var överenskommelsen den 8 april 1904 o. som gm anslutning av först Ryssland (”trippelententen”) o. sedan andra stater utvecklades till det förbund som under världskriget 1914—1918 kämpade mot Tyskland o. dess bundsförvanter; i sg. best. ententen äv. konkretare, om de därigm sammanslutna makterna. Den engelsk-franska ”ententen”. SD 1904, nr 99, s. 4. Dagens tillfälliga ententer. Hedin Varn. 9 (1912). Italiens inträde i ententens vapenbrödraskap. SvTidskr. 1915, s. 367.
Ssgr: ENTENT-MAKT. särsk. i pl. best. ententmakterna, om de under världskriget 1914—1918 mot Tyskland sammanslutna makterna; motsatt: centralmakterna. SvTidskr. 1914, s. 499. —