SAOL

publicerad: 2015  

entlediga

ent·­led·­iga [‑le´d‑] verb ~de ~t • av­skeda, bevilja av­sked

Finita former
entledigar	presens aktiv
entledigas	presens passiv
entledigade	preteritum aktiv
entledigades	preteritum passiv
entlediga	imperativ aktiv
Infinita former
att entlediga	infinitiv aktiv
att entledigas	infinitiv passiv
har/hade entledigat	supinum aktiv
har/hade entledigats	supinum passiv
Presens particip
entledigande
Perfekt particip
en entledigad + substantiv
ett entledigat + substantiv
den/det/de entledigade + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

entlediga entledigade entledigat

verb

entle´diga

● något formellt avskeda

någon entledigar någon (från något)

hon entledigades på grund av förskingring

○ äv. bevilja av­sked eller befrielse

hon entledigades på egen begäran från sitt upp­drag

belagt sedan 1649; av tyska entledigen med samma betydelse, till ledig 'fri'; jfr ur­sprung till ledig

entledigaentledigande

Till SO

SAOB

publicerad: 1922  

ENTLEDIGA äntle4diga, äv. ent-, stundom 3~200, i Sveal. äv. 0302 (entle´diga Weste, änntlèdiga Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE.

Etymologi

[liksom d. entledige av t. entledigen, till t. ledig, fri (se LEDIG)]

1) [jfr t. einen einer sache l. von einer sache entledigen] (†) befria (ngn från ngt); med personobj. jämte prepositionell bestämning l. med tvenne obj. — särsk.

a) i fråga om befriande ur fängelse, från bevakning o. d. GR 27: 285 (1557). I år blefwo wi fångar wåra wacktkarlar entledigade. KKD 2: 84 (1716). (Översten o. generalmajoren) vordo .. entledigade från sin civila arrest. Adlerbeth Ant. 1: 164 (c. 1792); jfr c.

b) i fråga om förlossning. Palmcron Sundh. sp. 358 (1642). Qvinnans entledigande från fostret. Cederschiöld Qv. slägtlif 2: 31 (1837).

c) allmännare: befria l. fritaga l. lösa l. frigöra (ngn från ngt). (Han) begiärte att hanss dotter måtte blifua ifrån be(mäl)te trolofuan endtledigat och befrijat. VDArk. 1654, s. 92. Endtledigat från alt bekymmer om egen välfärd. SP 1778, s. 1. Fahlcrantz Schiller Fiesko 9 (1821).

d) refl.: befria sig; fria sig, avbörda sig. Szå haffwer .. hustru Karin .. sigh dherföre entledighett, att hon intidh .. Kong:e M:tt är skyllugh. HH XIII. 1: 140 (1564). Entlediga tig tin skyldighet emot tin nästa. Hermelin Du Four E 4 b (1683). Entlediga sig från sina villor. Elgström (o. Ingelgren) 153 (c. 1807). Hantofsen (på gamagräset) bortvissnar, så snart den entledigat sig frömjölet. QLm. I. 2: 55 (1833).

2) (i sht i officiell framställning) avskeda l. skilja (ngn) från ämbete l. tjänst l. befattning, befria (ngn) från givet uppdrag, giva (ngn) avsked; i sht om beviljande av sökt avsked l. om skiljande från tjänsten, då detta sker på administrativ väg; numera bl. med prep. från (stundom ur), förr äv. med tvenne obj. Privil. 20/11 1649, s. A 2 a. Johan Michelson begieradhe .. att han motte blifua borgemästare Embetet entledigat. VRP 1653, s. 819. At Electorerne måtte välja ut ledamöter i theras ställe, som nu blifva utur förbenämde Deputationer entledigade. 2 RARP 4: 142 (1726). Hela statsrådet (hade) begärt sitt entledigande. De Geer Minnen 2: 260 (1892). Kungl. Maj:t (har) .. i nåder entledigat .. (N. N.) från innehavande regementspastorsbeställning. PT 1914, nr 19 A, s. 2.

3) (numera knappast br.) ped. låta (lärjunge) avgå; jfr AFSKEDA II 5. Försl. t. skolordn. 1817, s. 17. Auerbach (1908).

Till SAOB