SAOL

publicerad: 2015  

episk

ep·­isk [e´p‑] adjektiv ~t ~a • berättande

Positiv
en episk + substantiv
ett episkt + substantiv
den/det/de episka + substantiv
den episke + maskulint substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

episk episkt episka

ep·isk

adjektiv

e´pisk

● som har att göra med epik

SYN. berättande JFR beskrivande

episk diktning

○ äv. med sär­skilt ton­vikt på (det berättande) framställningssättet

episk bredd; en stor­slagen episk berättelse

○ äv. all­männare

filmen var episk

belagt sedan 1759; av tyska episch, franska épique med samma betydelse; ur grek. epikos´, till epos

Till SO

SAOB

publicerad: 1922  

EPISK e4pisk, adj.; adv. -T.

Etymologi

[jfr t. episch, lat. epicus, gr. ἐπικός (se EPIK)]

adj. till EPOS l. EPIK. En Episk dickt, som vore fullkomligare än Homeri Ilias. Sahlstedt Crit. saml. 240 (1759). Det episka lugn, hvarmed han uppfattade .. tidens rörelser. Rundgren i 3 SAH 2: 19 (1887). — jfr GAMMAL-, PROSA-EPISK m. fl.

Till SAOB