SAOL

publicerad: 2015  

erkänd

er·­känd [e`r‑ el. ä`r‑] adjektiv erkänt ~a • o­omstridd: ​en erkänd konstnär

Positiv
en erkänd + substantiv
ett erkänt + substantiv
den/det/de erkända + substantiv
den erkände + maskulint substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

erkänd erkänt erkända

er·kän·da

adjektiv

[e`r-] el. [ä`r-]

● som värderas som fram­stående av ton­givande kretsar och dylikt; särsk. om konstnär eller dylikt

SE erkänna 2

erkänd (av någon) (som någon)

en internationellt erkänd författare; han är all­mänt erkänd som världens främste hög­höjds­alpinist

belagt sedan 1751; till erkänna

Till SO

SAOB

publicerad: 1922  

ERKÄND æ3r~ɟän2d l. ä3r~, äv. e3r~, p. adj. -are (gradform dock mindre br.); n. o. adv. -känt.

Etymologi

[eg. p. pf. av ERKÄNNA (se d. o. 4 o. 5)]

som (allmänt) erkännes (för ngt), oomstridd, obestridlig; stundom: ”som trängt igenom”, namnkunnig. En erkänd auktoritet, förmåga. Han var redan en erkänd författare. Boken är erkänt dålig. Erkända sanningar. Bælter Guds sons menniskioblifv. 43 (1751). I den högre politikens ledning .. (var) Hamilton .. en erkänd mästare. De Geer Minnen 1: 179 (1892). — jfr O-ERKÄND.

Till SAOB