SAOL
publicerad: 2015
erkänna
er·känna
[e`r‑ el. ä`r‑]
verb
erkände, erkänt, erkänd n. erkänt, pres. erkänner 1 bekänna: den åtalade erkände allt2 hon erkändes som en stor konstnär
| Finita former | |
|---|---|
| erkänner | presens aktiv |
| erkänns (erkännes) | presens passiv |
| erkände | preteritum aktiv |
| erkändes | preteritum passiv |
| erkänn | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att erkänna | infinitiv aktiv |
| att erkännas | infinitiv passiv |
| har/hade erkänt | supinum aktiv |
| har/hade erkänts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| erkännande | |
| Perfekt particip | |
| en erkänd + substantiv | |
| ett erkänt + substantiv | |
| den/det/de erkända + substantiv | |
| den erkände + maskulint substantiv | |
SAOB
Sökningen på erkännes i SAOB gav inga svar.