SAOL

publicerad: 2015  

eskort

eskort [eskårt´] substantiv ~en ~er • skydds­följe, skydds­vakt, heders­vakt; beskydd, bevakning; äv. eskort­flicka, eskort­pojke

Singular
en eskort	obestämd form
en eskorts	obestämd form genitiv
eskorten	bestämd form
eskortens	bestämd form genitiv
Plural
eskorter	obestämd form
eskorters	obestämd form genitiv
eskorterna	bestämd form
eskorternas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

eskort eskorten eskorter

eskort·en

substantiv

[-årt´]

● person(er) som följer med annan (viktig) person eller viktigt före­mål som skydd (och sällskap) äv. med tanke på for­don eller dylikt

JFR konvoj, uppvaktning 3

eskortfartyg; eskortuppdrag; poliseskort

eskort (av någon/något)

eskort (av någon)

eskort (av något)

fångarna fick en eskort på fyra personer; flyg­planet fick eskort av två jaktflygplan; det kändes trevligt att ha manlig eskort till nattbussen

○ äv. om skyddande handling ut­förd av sådan(a) person(er)

under eskort av sex vakter fördes fångarna iväg; kaptenen tog tacksamt emot eskort

○ äv. förskönande om prostituerad

eskortfirma

hon arbetar som eskort åt rika affärs­män; på kvällarna extra­knäcker han som eskort

belagt sedan 1625; av franska escorte med samma betydelse; av ita. scorta med samma betydelse, till scorgere 'iakt­ta; led­saga'

Till SO

SAOB

publicerad: 1922  

ESKORT äskor4t l. e- (ä- Dalin (1850)), r. (m. Heinrich (1814), WoJ (1891); f. Lundell) ((†) n. KKD 4: 135 (1712)); best. -en; pl. -er.

Ordformer

(excort(t)e 1703—1705. — -ord 1703—1711)

Etymologi

[av fr. escorte, av it. scorta, av it. scorgere, iakttaga, utspeja, eskortera, av lat. ex, ut (se EX-), o. corrigere (se KORRIGERA)]

— jfr HEDERS-, MILITÄR-ESKORT m. fl.

1) abstr.: betäckning, skydd; bevakning. Till escorte för .. (livsmedelssändningen) hijt åt, hafue vij af rytteried förordnet .. fem compagnie. OxBr. 1: 282 (1625); jfr 2. Redan innan dagningen voro de båda gossarne under eskort på väg till Beiruth. Heidenstam End. 104 (1889).

2) konkret: till skydd (l. hedersbevisning) l. till bevakning avsedd, beväpnad trupp (i fråga om förflyttning till sjöss: örlogsfartyg), åtföljande en konvoj l. enskild(a) person(er) som bege(r) sig från ett ställe till ett annat. KKD 9: 37 (1703). Lät oss .. bemägtiga oss både Convoyen och Eskorten. SP 1780, s. 849. General Bernadotte, dess suite och escort. DA 1808, nr 82, s. 2. Rydberg Frib. 195 (1857; i fråga om fångtransport). — jfr HEDERS-, MILITÄR-ESKORT.

Ssg: ESKORT-BEFÄLHAVARE~00200, äv. ~02100.

Till SAOB