SAOL

publicerad: 2015  

etiologi

etio·­logi [etsiologi´] substantiv ~n • vetenskapen om sjukdomars orsaker och upp­komst

Singular
en etiologi	obestämd form
en etiologis	obestämd form genitiv
etiologin	bestämd form
etiologins	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

etiologi etiologin

etio·login

substantiv

[etsiologi´]

● läran om orsaker t.ex. till brott el. sjukdom

belagt sedan 1760; av grek. aitiologi´a med samma betydelse, till aiti´a 'orsak' och log´os '(en) lära'

Till SO

SAOB

publicerad: 1922  

ETIOLOGI et1iol1ogi4 l. e1t- (i medicinskt fackspr. vanl. et1s-), l. -å1l-, l. -lå-, i Sveal. o. Norrl. äv. -ji4, r.; best. -en, äv. -n; pl. -er.

Ordformer

(ä- 1760—1847)

Etymologi

[av lat. ætiologia, gr. αἰτιολογία, av gr. αἰτία, orsak, o. -λογια, lära, vetenskap]

framställning av (ngts) orsaker, förklaring. — särsk. med. den del av medicinen som sysslar med sjukdomarnas orsaker o. uppkomst; förklaring l. framställning av (en sjukdoms l. ett sjukdomsfalls) uppkomst l. orsak. SvMerc. V. 3: 137 (1760). JournLTh. 1810, Bih. nr 15-18, s. 7. S. k. förkylningar spela (vid nervsjukdomar) sannolikt ingen roll i etiologien .. annat än som utlösande moment för framkallandet af symtom. 2NF 19: 801 (1913). — i utvidgad anv. Hvilken stor roll alkoholen spelar i det mänskliga eländets etiologi, är allmänt bekant. EkonS 1: 444 (1894).

Avledn.: ETIOLOGISK, adj.; adv. -T. (ä- 1847) adj. till ETIOLOGI. Lundell Rättstafn. 29 (1886). särsk.

a) sagoforskn. Etiologiska myter och sagor. Söderblom Gudstr. 346 (1914). Sagan (om Roms grundläggning) innehåller flera etiologiska element, d. v. s. försök att förklara ursprunget till åtskilliga religiösa, militära och politiska inrättningar eller plägseder i romarstaten. 2NF 23: 805 (1915).

b) med. Frey 1847, s. 213. (Förkylningens) etiologiska betydelse. Idun 1894, s. 45.

Till SAOB