SAOL

publicerad: 2015  

etrusk

etrusk [etrus´k] substantiv ~en ~er • etrusker ett folk­slag i det forna Italien

Singular
en etrusk	obestämd form
en etrusks	obestämd form genitiv
etrusken	bestämd form
etruskens	bestämd form genitiv
Plural
etrusker	obestämd form
etruskers	obestämd form genitiv
etruskerna	bestämd form
etruskernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

etrusk etrusken etrusker

etrusk·en

substantiv

etrus´k

● (manlig) med­lem av ett forn­tids­folk i norra Italien

○ i plur. ofta om med­lemmar av detta folk oavsett kön

belagt sedan 1674; av lat. Etru´sci, plur., 'etrusker', till etru´scus, se ur­sprung till etruskisk

Till SO

SAOB

publicerad: 1922  

ETRUSKER etrus4ker, m.; best. -n; pl. =; äv. ETRUSK etrus4k, m.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(etrusk Weste (1807) osv. etrusker, sg., WoJ (1891) osv. etrusker, pl., Bliberg Acerra 251 (1737) osv. etrusser, pl., Rudbeck Atl. 1: 73 (1679). hetrusker, pl., Sylvius, Regnér Begr. 87 (1780))

Etymologi

[jfr t. etrusker, pl., fr. étrusques, pl.; av lat. etrusci (äv. hetrusci), substantiverad pl. av etruscus (se ETRUSKISK)]

invånare i (det forna) Etrurien, etrurier; ngn gg om invånare i det nuvarande Toscana. Sylvius Mornay 420 (1674). Ahrenberg Män. 5: 66 (1910).

Till SAOB