SAOL

publicerad: 2015  

eufemism

eu·­fem·­ism [‑is´m] substantiv ~en ~er • mildrande el. förskönande ut­tryck t.ex. Hälsingland för helvete

Singular
en eufemism	obestämd form
en eufemisms	obestämd form genitiv
eufemismen	bestämd form
eufemismens	bestämd form genitiv
Plural
eufemismer	obestämd form
eufemismers	obestämd form genitiv
eufemismerna	bestämd form
eufemismernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

  eufemism subst.
  eufemism (-ism)

SAOB

publicerad: 1922  

EUFEMISM äv1femis4m l. ä͡u1-, r. (m. Dalin (1850), WoJ (1891)); best. -en; pl. -er.

Etymologi

[ytterst av gr. εὐφημισμός, av gr. εὐφημίζειν, lyckönska, begagna ett vackert ord för en dålig sak, av εὐ- (se EU-) o. φήμη, tal, rykte (jfr FAMÖS, BÖN)]

i sht språkv. uttryckssätt som använder förskönande l. beslöjande l. förmildrande omskrivningar för ting l. begrepp vilkas egentliga benämning skulle värka stötande l. mindre behagligt; i dylikt syfte användt uttryck. Andersson (1845). Cederschiöld Kvinnospr. 62 (1896, 1900). Plötsligt när jag står på akterdäck och filosoferar — för att använda en evfemism — påminner jag mig en af mina lärare i filosofi. Engström Häckl. 45 (1913).

Till SAOB