SAOL

publicerad: 2015  
eumenid
eu·­men·­id [‑i´d] substantiv ~en ~er • mest i pl.; ​hämnd­gudinna i den forn­grekiska mytologin
Singular
en eumenidobestämd form
en eumenidsobestämd form genitiv
eumenidenbestämd form
eumenidensbestämd form genitiv
Plural
eumeniderobestämd form
eumenidersobestämd form genitiv
eumenidernabestämd form
eumenidernasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
eumenid eumeniden eumenider
eu·men·id·en
substantiv
eumeni´d [eu-] el. [ev-]
● ofta plur. hämndgudinna i sin egenskap av den sedliga ordningens väktare enl. antik grekisk mytologi
JFR erinnye
belagt sedan ca 1820; av grek. eumenid´es, plur., 'de väl­villiga', till eu´ 'god' och men´os 'sinne' (eufemistisk benämning)
Till SO

SAOB