SAOL

publicerad: 2015  

examinand

ex·­am·­in·­and [‑an´d] substantiv ~en ~er • person som under­går examen

Singular
en examinand	obestämd form
en examinands	obestämd form genitiv
examinanden	bestämd form
examinandens	bestämd form genitiv
Plural
examinander	obestämd form
examinanders	obestämd form genitiv
examinanderna	bestämd form
examinandernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

examinand examinanden examinander

ex·am·in·and·en

substantiv

examinan´d

● mindre brukligt person som under­går eller ska under­gå examination

belagt sedan 1757; av lat. examinan´dus 'som ska under­sökas'; till examinera

Till SO

SAOB

publicerad: 1922  

EXAMINAND äk1saminan4d, äv. 01—, m.||ig.; best. -en; pl. -er, äv. (med lat. böjningsändelse) -andi -an3di2; l. (numera knappast br.) EXAMINANDUS -an3dus2, m.; best. -anden—40 l. (vanl.) =; pl. -andi—32 l. -ander—40.

Ordformer

(-andus Linné, LundUnivKatal. 1853, h.-t. s. 39)

Etymologi

[jfr t. examinand(us); av lat. examinandus, gerundivum av examinare (se EXAMINERA)]

person (elev) som undergår l. just skall undergå examen (se d. o. 3). Linné Bref I. 1: 164 (1757). C. A. M. Lindman i VetAÅrsb. 1914, s. 357. särsk. (förr) benämning på yngling som, sedan han erhållit avgångsbetyg från högre allmänt lärovärk, inskrivits i nationsförening vid universitet för att vid detta avlägga studentexamen. UpsAcadCatal. 1833, h.-t. s. 46. LundUnivKatal. 1853, h.-t. s. 39. —

Till SAOB