SAOL

publicerad: 2015  

excellens

ex·­cell·­ens [‑en´s] substantiv ~en ~er 1 inne­havare av mycket högt ämbete; spec. om stats- och utrikes­minister2 stor duglighet, briljans

Singular
en excellens	obestämd form
en excellens	obestämd form genitiv
excellensen	bestämd form
excellensens	bestämd form genitiv
Plural
excellenser	obestämd form
excellensers	obestämd form genitiv
excellenserna	bestämd form
excellensernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

excellens excellensen excellenser

ex·cell·ens·en

substantiv

excellen´s

1 (titel för) stats- eller utrikes­ministern eller riks­marskalken i Sverige, officiellt fram till 1970 resp. (beträffande riks­marskalken) 1982

Ers excellens

○ äv. (titel för) inne­havare av någon av de högsta diplomatiska eller administrativa posterna eller hög hovfunktionär i vissa andra länder

excellensen spelade tennis varje morgon

Hans/Hennes excellens (titel vid om­nämnande av) högadlig, furstlig eller mycket högt upp­satt man/kvinna

belagt sedan 1815; av lat. excellen´tia 'höghet; upp­höjdhet'; jfr ur­sprung till excellera, par excellence

2 stor duglighet, briljans m.m. ofta in­om visst om­råde

vetenskaplig excellens; en kombination av akademisk excellens och samhälls­nytta; läro­sätet belönade lärare som visat pedagogisk excellens

belagt sedan 1982

Till SO

SAOB

publicerad: 1922  

EXCELLENS äk1selän4s, äv. -äl-, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.

Ordformer

(-ens RARP 3: 68 (1638) osv. -entz OxBr. 9: 375 (1632), Serenius (1734; under excellence). -ence RP 8: 117 (1640), GT 1788, nr 14, s. 3, Crusenstolpe Karakt. 12 (1849). -entia (lat. form) RARP 2: 212 (1636). -entie RP 8: 83 (1640), -entier, pl., HH 20: 250 (c. 1635), Weise 1: 137 (1769); -encier, pl., 2RARP 4: 505 (1727), Därs. 6: 601 (1731))

Etymologi

[jfr holl. excellentie, t. exzellenz, eng. excellence, excellency, fr. excellence; av lat. excellentia, höghet, upphöjdhet, till excellens (se EXCELLENT)]

titel som i vissa länder tillkommer ministrar, ambassadörer, höga militära ämbetsmän o. d., i Sv. innehavarna av ”rikets högsta värdigheter”, numera bl. stats- o. utrikesministrarna samt riksmarskalken, tidigare medlemmarna av riksrådet o. andra ”rikets herrar”; ss. tilltal användes e(de)rs excellens (förr äv. hans e.; jfr Moberg Gr. 258 (1815)), vid omtal vanl. hans excellens (i pl. deras e.); förr äv. till o. om excellensfru. Hans excellens statsministern. E. Excellentz varder migh sådant intet förtänckiendes. OxBr. 9: 375 (1632; till A. Oxenstierna). Rikzens Rådh .. dehres Exellentier. RARP 4: 68 (1647). KKD 6: 19 (1707). För Hennes Excellence Herr Grefvens Fru Mor ber jag om min djupa vördnads förmälande. Crusenstolpe Karakt. 12 (1849; i brev t. C. Adlersparre). Deras Excellencer Rikets Herrar. TjReglArm. 1858, 1: 38. — (†) i förb. rikskanslerns excellens, hans excellens rikskanslern, o. d. RARP 3: 68 (1638). Kurck Lefn. 16 (1705).

Ssgr: EXCELLENS-FRU. —

-TITEL.

Avledn.: EXCELLENSA, f. (vard., föga br.) excellensfru. Knorring Skizz. II. 2: 112, 123 (1845). Ramsay Barnaår 1: 159 (1904). —

EXCELLENSINNA, f. (†) excellensfru. C. A. Ehrensvärd Brev 2: 288 (1799).

Till SAOB