SAOL

publicerad: 2015  
exegetik
ex·­eg·­et·­ik [‑i´k] substantiv ~en • vetenskapen om bibel­tolkning; bibelvetenskap
Singular
en exegetikobestämd form
en exegetiksobestämd form genitiv
exegetikenbestämd form
exegetikensbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

  exegetik subst.
  exegetik (exeges)

SAOB

publicerad: 1922  
EXEGETIK äk1segeti4k, r. (f. Dalin (1850)); best. -en.
Etymologi
[jfr t. exegetik]
teol. om den gren av teologien som har utläggningen o. förklaringen av den heliga skrift till sitt föremål. Professor i exegetik. Wulf Köppen 1: 795 (1799). Origines, exegetikens grundläggare. Sylwan (o. Bing) 1: 4 (1910). —
Till SAOB