SAOL

publicerad: 2015  

exil

ex·­il [‑i´l] substantiv ~en ~er • lands­flykt

Singular
en exil	obestämd form
en exils	obestämd form genitiv
exilen	bestämd form
exilens	bestämd form genitiv
Plural
exiler	obestämd form
exilers	obestämd form genitiv
exilerna	bestämd form
exilernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

SAOB

publicerad: 1922  

EXIL äksi4l, r. (m. Dalin (1850), WoJ (1891)); best. -en; pl. (föga br.) -er. Anm. Förr användes i sv. den lat. formen: Swedberg Schibb. 270 (1716), Hammarsköld i Phosph. 1813, s. 338.

Etymologi

[jfr t. exil, eng. exile; av fr. exil, av lat. exsilium (jfr EXULANT)]

landsförvisning, (tvungen l. frivillig) landsflykt l. vistelse borta från hemlandet (l. hemorten). ConvLex. (1821). Lefva i frivillig exil. Bolin Statsl. 2: 54 (1871). — särsk. i sg. best. om judarnas babyloniska fångenskap. TheolQ 1832, 1: 63. Fries IsrH 125 (1894).

Till SAOB