SAOL
publicerad: 2015
existens
ex·ist·ens
[‑en´s]
substantiv
~en ~er 1 tillvaro, förefintlighet; liv; utkomst, bärgning2 mest i pl.; individ: udda existenser – Alla sammansättn. med existens- hör till existens 1.
| Singular | |
|---|---|
| en existens | obestämd form |
| en existens | obestämd form genitiv |
| existensen | bestämd form |
| existensens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| existenser | obestämd form |
| existensers | obestämd form genitiv |
| existenserna | bestämd form |
| existensernas | bestämd form genitiv |
SO
Sökningen på existensers i SO gav inga svar.
Menade du:
existens
koexistens
preexistens
existensvillkor
existensberättigande
distansera
Menade du:
existens
koexistens
preexistens
existensvillkor
existensberättigande
distansera
SAOB
Sökningen på existensers i SAOB gav inga svar.