SAOL

publicerad: 2015  

explanativ

ex·­plan·­at·­iv [‑i´v el. ek´s‑] adjektiv ~t ~a • förklarande: ​"ty" är en explanativ konjunktion

Positiv
en explanativ + substantiv
ett explanativt + substantiv
den/det/de explanativa + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

explanativ explanativt explanativa

ex·plan·at·iv

adjektiv

[-i´v] el. [ek´s-]

● förklarande t.ex. om konjunktion

"ty" är en explanativ konjunktion

belagt sedan 1843; av lat. explanati´vus med samma betydelse, till explana´re 'ut­breda; förklara', till ex- 'ut' och plana´re 'jämna'

Till SO

SAOB

publicerad: 1922  

EXPLANATIV äk1splanati4v, äv. 01—, äv. 300~2 l. 400~1, adj.; äv. sbst. r., best. -en, pl. -er.

Etymologi

[ytterst av lat. explanativus, adj. till explanare, utbreda, förklara, av ex (se EX-) o. planare, jämna (se PLAN)]

språkv. förklarande; om vissa konjunktioner l. adverb, vilka utmärka den sats som de inleda l. stå i ss. innehållande grunden till en föregående; ss. sbst. (mindre br.): explanativ konjunktion, explanativt adverb. Explanativa Kopulativer eller Explanativer: såsom nemligen, såsom. Svedbom Satsl. 51 (1843). Sundén SvSprSmndr. 111 (1883).

Till SAOB