SAOL

publicerad: 2015  

expressiv

ex·­press·­iv [‑i´v el. ek´s‑] adjektiv ~t ~a • uttrycks­full

Positiv
en expressiv + substantiv
ett expressivt + substantiv
den/det/de expressiva + substantiv
den expressive + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de expressivare + substantiv
Superlativ
är expressivast
den/det/de expressivaste + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

expressiv expressivt expressiva

ex·press·iv

adjektiv

[-i´v] el. [ek´s-]

● som ut­trycker starka känslor med kraftiga medel om person, handling och dylikt

SYN. uttrycksfull

huvudrolls­innehavarens expressiva spel; en tung och expressiv arkitektur

belagt sedan 1746; av franska expressif med samma betydelse

Till SO

SAOB

publicerad: 1922  

EXPRESSIV äk1spräsi4v l. -pre-, stundom 30~2 l. 40~1, adj. -are. adv. -T.

Etymologi

[av fr. expressif (fem. -ive); till stammen i EXPRESSION]

1) (föga br.) som uttrycker (ngt), tydlig. 2RARP 5: 298 (1727). Domares olika begrep om .. (lagens) rätta tillämpning, då bokstafven ej varit nog expressiv. AdP 1800, s. 316. Lindfors (1815).

2) uttrycksfull; uttrycklig, betecknande, ”talande”. Tersmeden Mem. 3: 255 (1746). Hans ögon voro i synnerhet ganska expressiva. Posten 1769, s. 1068. Svårigheten att ur ett vidlyftigt material hämta fram kontentan i få och expressiva ordalag. PedT 1905, s. 123.

Till SAOB