SAOL

publicerad: 2015  

fäktning

fäkt·­ning substantiv ~en ~ar fäkta

Singular
en fäktning	obestämd form
en fäktnings	obestämd form genitiv
fäktningen	bestämd form
fäktningens	bestämd form genitiv
Plural
fäktningar	obestämd form
fäktningars	obestämd form genitiv
fäktningarna	bestämd form
fäktningarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

fäktning fäktningen fäktningar

fäkt·ning·en

substantiv

fäk`tning

● tve­kamp med stöt-, hugg- eller stickvapen med vilka man genom finter etc. försöker träffa mot­ståndaren och försvara sig själv

sabelfäktning; värjfäktning

○ spec. om tävlings­sport

fäktning in­går i modern fem­kamp

belagt sedan ca 1500 (i sms.; (Josua bok, Domare boken)) fornsvenska fäktning

Till SO

SAOB

publicerad: 1926  

FÄKTNING fäk3tniŋ2, r. l. f. (m. Sahlstedt (1773), Dähnert (1784)); best. -en; pl. -ar.

Ordformer

(fächt-(fecht-) 1638 (: spegelfechtning)—1745. fä(c)kt- (fe(c)kt-) 1734 osv.)

Etymologi

[jfr fsv. samfäktning, d. fægtning, ävensom t. fechtung]

vbalsbst. till FÄKTA.

1) (föga br.) till FÄKTA I 1: strid; förr särsk. om mindre strid; jfr TRÄFFNING. Spegel Oliv. C 4 a (1675). En blodig fäktning. Schultze Ordb. 1109 (c. 1755). Dalin (1851). (Ryssarna hade) vid Hörnefors åter vunnit en fäktning öfver svenskarne. SvH IX. 1: 102 (1908). — jfr FÖRPOST-, SJÖ-, TIRALJÖR-FÄKTNING. — särsk.

a) bildl. (jfr b). SvH IX. 1: 329 (1910). Den stora Ottenbybataljen (i riksdagen) var den första politiska fäktning, som jag bevittnade. Böök ResSv. 89 (1924). jfr ORD-FÄKTNING.

b) (†) till FÄKTA I 1 c: strid, kamp. (Sv.) Dät är en fäktning däm emellan, (lat.) Est inter illos certatio. Schultze Ordb. 1109 (c. 1755). (Lat.) Obluctatio .. (sv.) Fäktning, kämpning emot. Ekblad 198 (”199”) (1764).

2) till FÄKTA I 3; äv. (förr) om gladiatorsstrider o. d. samt (ss. senare led i ssgr) om djurstrider ss. skådespel. Fri fäktning (i fackspr.), kontrafäktning utan kommando. Fäktning med värja, florett, sabel, pik, bajonett. Öva sig i fäktning. Skicklig i fäktning. Linc. Eee 4 b (1640). Palmcron SundhSp. 141 (1642). Fäktning med huggare. Gynther Förf. 4: 290 (i handl. fr. 1853). — jfr BAJONETT-, DAGG-, DJUR-, FLORETT-, HUND-, KONTRA-, KÄPP-, PÄNN-, SABEL-, SKEN-, SPEGEL-, TJUR-, TUPP-, TVÅHANDS-FÄKTNING m. fl.

3) (vard.) till FÄKTA I 5: mödosam kamp. I den ensamma lilla båten under fäktning mot vind och våg. Carlén Köpm. 1: 256 (1860).

Ssgr (till 2, knappast br.): FÄKTNINGS-KONST. fäktkonst. JGOxenstierna 5: 168 (c. 1817). —

-SÄTT. fäktsätt. Schulthess (1885).

Till SAOB