SAOL
SO
SAOB
publicerad: 1926
Ordformer
(fächt-(fecht-) 1638 (: spegelfechtning)—1745. fä(c)kt- (fe(c)kt-) 1734 osv.)
Etymologi
[jfr fsv. samfäktning, d. fægtning, ävensom t. fechtung]
vbalsbst. till FÄKTA.
1) (föga br.) till FÄKTA I 1: strid; förr särsk. om mindre strid; jfr TRÄFFNING. Spegel Oliv. C 4 a (1675). En blodig fäktning. Schultze Ordb. 1109 (c. 1755). Dalin (1851). (Ryssarna hade) vid Hörnefors åter vunnit en fäktning öfver svenskarne. SvH IX. 1: 102 (1908). — jfr FÖRPOST-, SJÖ-, TIRALJÖR-FÄKTNING. — särsk.
a) bildl. (jfr b). SvH IX. 1: 329 (1910). Den stora Ottenbybataljen (i riksdagen) var den första politiska fäktning, som jag bevittnade. Böök ResSv. 89 (1924). jfr ORD-FÄKTNING.
b) (†) till FÄKTA I 1 c: strid, kamp. (Sv.) Dät är en fäktning däm emellan, (lat.) Est inter illos certatio. Schultze Ordb. 1109 (c. 1755). (Lat.) Obluctatio .. (sv.) Fäktning, kämpning emot. Ekblad 198 (”199”) (1764).
2) till FÄKTA I 3; äv. (förr) om gladiatorsstrider o. d. samt (ss. senare led i ssgr) om djurstrider ss. skådespel. Fri fäktning (i fackspr.), kontrafäktning utan kommando. Fäktning med värja, florett, sabel, pik, bajonett. Öva sig i fäktning. Skicklig i fäktning. Linc. Eee 4 b (1640). Palmcron SundhSp. 141 (1642). Fäktning med huggare. Gynther Förf. 4: 290 (i handl. fr. 1853). — jfr BAJONETT-, DAGG-, DJUR-, FLORETT-, HUND-, KONTRA-, KÄPP-, PÄNN-, SABEL-, SKEN-, SPEGEL-, TJUR-, TUPP-, TVÅHANDS-FÄKTNING m. fl.
3) (vard.) till FÄKTA I 5: mödosam kamp. I den ensamma lilla båten under fäktning mot vind och våg. Carlén Köpm. 1: 256 (1860).