SAOL

publicerad: 2015  
fån
fån substantiv ~et; pl. ~ ⟨vard.⟩ fåne
Singular
ett fånobestämd form
ett fånsobestämd form genitiv
fånetbestämd form
fånetsbestämd form genitiv
Plural
fånobestämd form
fånsobestämd form genitiv
fånenbestämd form
fånensbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
fån fånet, plural fån, bestämd plural fånen
fån·et
substantiv
vanligen i vissa ut­tryck fåne
hon kände inte igen honom så där stod han som ett fån
belagt sedan 1780; till fåne

SAOB