SAOL

publicerad: 2015  
fånig
fån·­ig adjektiv ~t ~a • ⟨vard.⟩ fjollig; dum
Positiv
en fånig + substantiv
ett fånigt + substantiv
den/det/de fåniga + substantiv
den fånige + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de fånigare + substantiv
Superlativ
är fånigast
den/det/de fånigaste + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
fånig fånigt fåniga
fån·ig
adjektiv
få`nig
● som ger in­tryck av att vara löjlig eller dum ofta med­vetet i en viss situation
JFR fjantig, larvig
fånig (mot någon)
öppna nu, var inte fånig!
○ äv. som karaktärs­drag el. ut­märkande egenskap
ett fånigt namn; bära en fånig hatt
○ äv. om handling och dylikt
hans fåniga leende
○ äv. (i opersonliga konstruktioner) retfull(t)
nu gick bussen, vad fånigt
belagt sedan 1751; till fåne
Till SO

SAOB