SAOL

publicerad: 2015  
föranlåta
för|­an·­låta [fö`r‑] verb ‑anlät, ‑anlåtit, ‑anlåten ‑anlåtet ‑anlåtna, pres. ‑anlåter • för­anleda: ​hon såg sig för­anlåten att kompromissa
Finita former
föranlåterpresens aktiv
föranlåts (föranlåtes)presens passiv
föranlätpreteritum aktiv
föranlätspreteritum passiv
föranlåtimperativ aktiv
Infinita former
att föranlåtainfinitiv aktiv
att föranlåtasinfinitiv passiv
har/hade föranlåtitsupinum aktiv
har/hade föranlåtitssupinum passiv
Presens particip
föranlåtande
Perfekt particip
en föranlåten + substantiv
ett föranlåtet + substantiv
den/det/de föranlåtna + substantiv
Till SAOL

SO

Sökningen på föranlåtande i SO gav inga svar.

Menade du:

föranlåta  
förlåtande  
förbiflytande  
förintande  
framåtanda  
företrädande  

SAOB

Sökningen på föranlåtande i SAOB gav inga svar.