SAOL
publicerad: 2015
föranleda
för|an·leda
[fö`r‑]
verb
‑anledde, ‑anlett, ‑anledd n. ‑anlett, pres. ‑anleder • leda till, orsaka
| Finita former | |
|---|---|
| föranleder | presens aktiv |
| föranleds (föranledes) | presens passiv |
| föranledde | preteritum aktiv |
| föranleddes | preteritum passiv |
| föranled | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att föranleda | infinitiv aktiv |
| att föranledas | infinitiv passiv |
| har/hade föranlett | supinum aktiv |
| har/hade föranletts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| föranledande | |
| Perfekt particip | |
| en föranledd + substantiv | |
| ett föranlett + substantiv | |
| den/det/de föranledda + substantiv | |
SAOB
Sökningen på föranled i SAOB gav inga svar.