SAOL

publicerad: 2015  

förbrytare

för·­bryt·­are substantiv ~n; pl. ~, best. pl. förbrytarna förbryta

Singular
en förbrytare	obestämd form
en förbrytares	obestämd form genitiv
förbrytaren	bestämd form
förbrytarens	bestämd form genitiv
Plural
förbrytare	obestämd form
förbrytares	obestämd form genitiv
förbrytarna	bestämd form
förbrytarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

förbrytare förbrytaren, plural förbrytare, bestämd plural förbrytarna

för·bryt·ar·en

substantiv

förbry´tare

● person som begått (allvarligare) brott

JFR bov, brottsling, skurk

förbrytarvärld; krigsförbrytare; sexualförbrytare; vaneförbrytare

grova förbrytare

belagt sedan 1802

Till SO

SAOB

publicerad: 1927  

FÖRBRYTARE förbry4tare l. fœr-, i Sveal. äv. 0302, m.||(ig.) (om kvinna användes vanligen FÖRBRYTERSKA); best. -en, äv. -n; pl. =.

Etymologi

[jfr d. forbryder, t. verbrecher]

vbalsbst. till FÖRBRYTA.

1) (†) till FÖRBRYTA 4; i förb. med gen. l. av prep. av inledd bestämning: person som överträdt l. brutit mot (ngt). (De av hertig Karl i fängsligt förvar hållna rådsherrarna hava) warit theres Eedz och eigne Breffz och Segels förbrytere. AfhBesl. 19/3 1600, s. E 2 b. Förbrytarne af Guds och mensklighetens lag! JGOxenstierna 5: 252 (c. 1817). — jfr SABBATS-, ÄKTENSKAPS-FÖRBRYTARE.

2) till FÖRBRYTA 5: person som begått en förbrytelse l. förbrytelser; brottsling, missdådare. Dölj icke sådana fel, med hvilka är skada at tiga. / At icke du må synas de lömske förbrytare likna. Boman Cato 27 (1802). Den etiskt abnorma karakteren kan stundom .. synas vara rentaf ursprunglig hos förbrytaren: uttrycket född förbrytare är ingalunda .. ett tomt ord. Thyrén StrafflRef. 1: 15 (1910). Lag angående utlämning av förbrytare. SFS 1913, s. 124. — jfr FÖRSTAGÅNGS-, PROLETÄR-, SEDLIGHETS-, TILLFÄLLIGHETS-, VANE-, YRKES-, ÅTERFALLS-FÖRBRYTARE m. fl.

Ssgr (till 2): FÖRBRYTAR-, äv. FÖRBRYTARE-ALBUM. av polismyndighet upplagd porträttsamling av förbrytare. Sthm 1: 282 (1897). —

-ANLAG~02 l. ~20. jfr ANLAG II 5 b. VerdS 155: 18 (1908). —

-BAND. jfr BAND, sbst.2 Femårsber. 1876—80, NorrbL s. 9. —

-GENI. GHT 1896, nr 273, s. 2. —

-KOLONI. (i fråga om utl. förh.) straffkoloni. Svedelius Statsk. 2: 131 (1868). 2NF 33: 347 (1921). —

-NATUR. (person som har) förbrytares natur. Didring Malm 2: 112 (1915). —

-SLANG. slangspråk som förekommer bland förbrytare. 2NF 25: 1414 (1917).

Till SAOB