SAOL

publicerad: 2015  

förfela

för·­fela verb ~de ~t • inte nå, inte lyckas med: ​förfela sitt syfte

Finita former
förfelar	presens aktiv
förfelas	presens passiv
förfelade	preteritum aktiv
förfelades	preteritum passiv
förfela	imperativ aktiv
Infinita former
att förfela	infinitiv aktiv
att förfelas	infinitiv passiv
har/hade förfelat	supinum aktiv
har/hade förfelats	supinum passiv
Presens particip
förfelande
Perfekt particip
en förfelad + substantiv
ett förfelat + substantiv
den/det/de förfelade + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

förfela förfelade förfelat

för·fel·ar

verb

förfe´la

● miss­lyckas med att upp­nå ett visst mål

förfela något

hennes liv verkade hopp­löst och förfelat; nyheten förfelade inte sin inrikes­politiska verkan; ett allt­för hårt straff kan förfela sitt syfte

belagt sedan 1797

Till SO

SAOB