SAOL
publicerad: 2015
förhjälpa
för·hjälpa
verb
förhjälpte förhjälpt • ⟨åld.⟩ förhjälpa ngn till ngt
| Finita former | |
|---|---|
| förhjälper | presens aktiv |
| förhjälps (förhjälpes) | presens passiv |
| förhjälpte | preteritum aktiv |
| förhjälptes | preteritum passiv |
| förhjälp | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förhjälpa | infinitiv aktiv |
| att förhjälpas | infinitiv passiv |
| har/hade förhjälpt | supinum aktiv |
| har/hade förhjälpts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förhjälpande | |
| Perfekt particip | |
| en förhjälpt + substantiv | |
| ett förhjälpt + substantiv | |
| den/det/de förhjälpta + substantiv | |
SO
Sökningen på förhjälpande i SO gav inga svar.
Menade du:
föregivande
förljudande
hjälpande
förhållande
förargelseväckande
hörhjälpmedel
Menade du:
föregivande
förljudande
hjälpande
förhållande
förargelseväckande
hörhjälpmedel