SAOL
publicerad: 2015
förlåta
för·låta
verb
förlät, förlåtit, förlåten förlåtet förlåtna, pres. förlåter • inte längre kräva gottgörelse för oförrätt e.d.
| Finita former | |
|---|---|
| förlåter | presens aktiv |
| förlåts (förlåtes) | presens passiv |
| förlät | preteritum aktiv |
| förläts | preteritum passiv |
| förlåt | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förlåta | infinitiv aktiv |
| att förlåtas | infinitiv passiv |
| har/hade förlåtit | supinum aktiv |
| har/hade förlåtits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förlåtande | |
| Perfekt particip | |
| en förlåten + substantiv | |
| ett förlåtet + substantiv | |
| den/det/de förlåtna + substantiv | |
| den förlåtne + maskulint substantiv | |
SAOB
Sökningen på förlåtas i SAOB gav inga svar.