SAOL

publicerad: 2015  
försigkommen
för·­sig|­kommen [fö`r‑] adjektiv ‑kommet ‑komna väl ut­vecklad för sin ålder, avancerad
Positiv
en försigkommen + substantiv
ett försigkommet + substantiv
den/det/de försigkomna + substantiv
den försigkomne + maskulint substantiv

SO

publicerad: 2021  
försigkommen försigkommet försigkomna
för·sig|­komm·en
adjektiv
`rsigkommen
väl ut­vecklad för sin ålder
han var mycket försig­kommen – redan vid fyra års ålder kunde han läsa
äv. med bi­betydelse av att vara allt­för avancerad
de mest försig­komna eleverna hade redan börjat röka
belagt sedan 1534; bildat till komma sig för 'komma igång'

SAOB

publicerad: 1927  
FÖRSIGKOMMEN 3rsig~kom2en l. 3r-, l. -si- l. -säj-, p. adj. -kommet; -komne, -komna; -komnare. adv. -KOMMET. (förr äv. skrivet i tre ord)
Etymologi
[bildat till komma sig för]
ss. bestämning till huvudord i tredje (vard. äv. första l. andra) personen: som gjort (så l. så stora) framsteg, som utvecklat sig (så l. så mycket), som hunnit (så l. så) långt; särsk. i fråga om kunskaper l. yrkesskicklighet l. ngns (särsk. barns l. ungdoms) andliga utveckling (allmänna livserfarenhet) o. d.; i fråga om barn l. ungdom stundom nedsättande, med tanke på alltför tidigt tillägnade (dåliga) vanor o. d.; äv. (numera föga br.) med sakligt huvudord (förr t. o. m. om gruva o. d.); i sht i förb. med gradadv., ss. föga, ganska, mycket, väl o. d. GR 9: 257 (1534; om gruva). När Hans Kongl. Höghet .. är så wida för sig kommen uti Studier och seder, kan Han (osv.). Nordberg C12 1: 14 (i handl. fr. 1690). (Man bör) fästa de mera för sig komne Lärjungarnes uppmärksamhet på de uti Nya Testamentets Grekiska förekommande Idiotismer. FörslSkolordn. 1817, s. 114. Vest-Australien, .. ännu den minst försigkomna af (kolonierna). Roth 1Geogr. 249 (1881). Mindre försigkomna elever. Torpson Eur. 1: Förord (1895). — särsk.
a) (numera föga br.) i fråga om kroppslig utveckling resp. växtlighet. (Törnskatans ungar) äro då (dvs. på 8:de dygnet) eljest tämmeligen för sig komne, mera formlige, hafva en mer proportionerad näbb. VetAH 1781, s. 102. Klen och föga för sig kommen Höstbrådd. Därs. 1803, s. 55. Engelke Småstad 119 (1906).
b) (†) i fråga om hälsotillstånd: återställd. Hon .. är allaredan temligen wäl för sigh kommen. Hiärne Suurbr. 171 (1680).
Anm. Efter mönster av försigkommen förekomma tillf., skämts., ss. predikativa bestämningar till huvudord i första resp. andra personen adjektivbildningar som förmigkommen, fördigkommen osv. Jag var så pass förmigkommen att jag kunde begripa att det var underligt med de pengarna. Fröding ESkr. 2: 180 (1894).
Avledn.: FÖRSIGKOMMENHET, r. l. f. PedT 1894, s. 115. Hon var en underlig blandning af försigkommenhet och naivitet. GHT 1896, nr 182 A, s. 2. Östergren (1923).