SAOL
publicerad: 2015
förta
för·ta
el. åld. för·taga
verb
förtog, förtagit, pres. förtar • ta bort; dämpa: grälet förtog julglädjen
| Finita former | |
|---|---|
| förtar (förtager) | presens aktiv |
| förtas (förtages, förtags) | presens passiv |
| förtog | preteritum aktiv |
| förtogs | preteritum passiv |
| förta (förtag) | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förta (förtaga) | infinitiv aktiv |
| att förtas (förtagas) | infinitiv passiv |
| har/hade förtagit | supinum aktiv |
| har/hade förtagits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förtagande | |
förta sig
• överanstränga sig
Ordform(er)förta sig
SAOB
Sökningen på förtager i SAOB gav inga svar.