SAOL

publicerad: 2015  

förtjocka

för·­tjocka verb ~de ~t • förtjocka färg

Finita former
förtjockar	presens aktiv
förtjockas	presens passiv
förtjockade	preteritum aktiv
förtjockades	preteritum passiv
förtjocka	imperativ aktiv
Infinita former
att förtjocka	infinitiv aktiv
att förtjockas	infinitiv passiv
har/hade förtjockat	supinum aktiv
har/hade förtjockats	supinum passiv
Presens particip
förtjockande
Perfekt particip
en förtjockad + substantiv
ett förtjockat + substantiv
den/det/de förtjockade + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

förtjocka förtjockade förtjockat

verb

[-çåk´a]

● ofta perfekt particip göra (organism eller dylikt) tjockare

någon/något förtjockar något

någon förtjockar något

något förtjockar något

förtjockade blad­skaft

belagt sedan 1757

förtjockaförtjockning

Till SO

SAOB

publicerad: 1928  

FÖR- ssgr (forts.):

FÖR-TINGA, v.2, se FÖR-TYNGA. —

(II 3) -TJOCKA förɟok4a l. fœr- (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade; -ning. [jfr d. fortykke, t. verdicken] göra tjock(are); nästan bl. i pass. med intr. bet. (förr äv. refl.): bliva tjock(are), tilltaga i omfång; särsk. i p. pf. ss. adj.: tjockare än på andra ställen. Nordforss (1805). Lindfors (1815; refl.). Malmådran gick upp med en smal stråle i dagen, men den förtjockas mot djupet. SD 1900, nr 38, s. 3. Stapelns öfversta del (på bokstaven b) är (i handskriften) ofta förtjockad. Friesen ÄlstaHdskr. 11 (1904). särsk.

a) (i fackspr.) i fråga om organisk vävnad; nästan bl. i pass. med intr. bet.: tillväxa i tjocklek; särsk. i p. pf. ss. adj.: tjockare än på andra ställen, onormalt l. sjukligt tjock; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret. VetAH 1816, s. 294. Stämbandens förtjockande gör rösten hes och skroflig. Setterblad Mackenzie 154 (1887). Cellväggarnes förtjockningar. NordT 1897, s. 182. Vissa delar af cellväggen förtjockas mer, andra mindre. Skårman Forssell Bot. 155 (1898).

b) (i sht i fackspr.) göra (mera) trögflytande l. seg; giva (ngt) en (mera) trögflytande l. seg konsistens; ofta med avs. på färg (äv. tryckfärg). JGHjerzsel i SvMerc. 2: 464 (1757). Färger som äro starkt förtjockade, i synnerhet med stärkelsegummi, äro ofta skummiga. Pasch ÅrsbVetA 1833, s. 54. I rått tillstånd är .. (rovoljan) förorenad af hartsartade ämnen som snart förtjocka oljan. TT 1872, s. 122. 2UB 8: 533 (1900; i fråga om färg).

c) med avs. på luft, gas l. i luften svävande, fint fördelat ämne: göra tät(are); numera bl. (föga br.) med avs. på dimma, rökmoln o. d.; nästan bl. i pass. med intr. bet.: bli tät(are) l. ogenomtränglig(are); särsk. i p. pf. ss. adj.: tät, ogenomtränglig. Wåhlin Bastholm 27 (1791; om kometsvans). Då tvänne vindar blåsa emot hvarannan, bör luften förtjockas der de mötas. Melanderhjelm Astr. 2: 110 (1795). Så skålades över lag genom de förtjockade rökmolnen. Högberg Utböl. 2: 72 (1912).

d) (†) bildl., i pass. med intr. bet., om s- ljud: (övergå till att) uttalas ss. sch-ljud. Richert Ljudlag. 121 (1866). NF 13: 70 (1888). —

(II B) -TJOCKNA 040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), -ing.

a) (knappast br.) intr.: bliva tjock(are) l. (mera) trögflytande osv., tjockna. DA 1772, nr 170, Bih. s. 4. Möller (1790, 1808; med hänv. till tjockna).

b) (†) tr.: göra tjock(are) l. (mera) trögflytande osv. VetAH 1792, s. 83.

c) (föga br.) i p. pf. (ss. adj.): tjock(are), mera trögflytande osv. än på andra ställen l. än normalt. Flyther .. blodet icke (vid en viss operation), så leffuer (patienten) icke lenge: Ty blodet är förtiocknat. Berchelt PestBeg. B 6 a (1588). Lemmarnas ledknotor voro förtjocknade. Lagerlöf Antikr. 9 (1897).

Till SAOB