SAOL
publicerad: 2015
faktum
fakt·um
substantiv
~et; pl. ~ el. fakta, best. pl. ~en el. fakta • säkert konstaterat sakförhållande: ett obestridligt faktum; faktum kvarstår; faktum är att ...; fakta i målet – I sammansättn. fakta-.
| Singular | |
|---|---|
| ett faktum | obestämd form |
| ett faktums | obestämd form genitiv |
| faktumet | bestämd form |
| faktumets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| faktum (fakta) | obestämd form |
| faktums (faktas) | obestämd form genitiv |
| faktumen (fakta) | bestämd form |
| faktumens (faktas) | bestämd form genitiv |
SAOB
Sökningen på faktums i SAOB gav inga svar.