SAOL

publicerad: 2015  
fastställa
fast|­ställa verb ‑ställde ‑ställt fast­slå
Finita former
fastställerpresens aktiv
fastställs (fastställes)presens passiv
fastställdepreteritum aktiv
fastställdespreteritum passiv
fastställimperativ aktiv
Infinita former
att fastställainfinitiv aktiv
att fastställasinfinitiv passiv
har/hade fastställtsupinum aktiv
har/hade fastställtssupinum passiv
Presens particip
fastställande
Perfekt particip
en fastställd + substantiv
ett fastställt + substantiv
den/det/de fastställda + substantiv

SO

publicerad: 2021  
fastställa fastställde fastställt, presens fastställer
verb
fas`tställa
1 slut­giltigt bestämma
JFR ange 1
någon fastställer något/sats
någon fastställer något
någon fastställer sats
kan vi fast­ställa dag för nästa samman­träde?; en på för­hand fast­ställd plan
belagt sedan 1726
2 fastslå något som kan värderas objektivt
någon fastställer något/sats
någon fastställer något
någon fastställer sats
man har fast­ställt att miljö­gifter orsakar cancer; vi kan fast­ställa att hennes författarskap har nått nya höjder med den senaste boken
belagt sedan 1728
fastställafastställande, fastställelse

SAOB

publicerad: 1924  
FASTSTÄLLA fas3t~stäl2a l. (vard.) fas3~ stäl2a, v. -er, -ställde, -ställt, -ställd. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.).
Etymologi
[av FAST, adj.1, o. STÄLLA; jfr t. feststellen]
1) i sht tekn. till FAST, adj.1 7: (efter inställning) sätta fast. Ett cylindriskt stift, som kan skjutas fram och tillbaka i det dertill hörande hålet, och fastställas medelst en tryckskruf. Almroth Karmarsch 343 (1839). TT 1899, B. s. 75.
2) (†) till FAST, adj.1 10; refl.: befästa sin ställning. Til at fastställa sig än mera .. (i tsarens nåd) gaf han Czaren et förslag at ifrån Finland upbringa et regemente utvalt manskap. ELennqvist (1764) hos Leinberg VLand 5: 184.
3) (†) göra (ngt) orubbligt l. starkt, stärka, befästa; jfr FAST, adj.1 22. Ther hiertat är med en sann tro faststellt, så öfwerwinne wi enteligen anfechtningarna. Osiander hos Swedberg Cat. 170 (1709). Öfvertygade, at de til sit systems fastställande icke mer behöfva det så kallade folket. EP 1792, nr 12, s. 3.
4) konstatera, utröna, påvisa; bestämt angiva; jfr FAST, adj.1 22. Mört Wollff 38 (1728). Svårare än ordets derivation, är dess betydelse att riktigt fastställa. Leopold 3: 423 (1797, 1816). Mycket återstår .. ännu att utreda rörande fästningsverken (i gamla Sthm); så omtalas några torn, som äro svåra att fastställa. Sthm 1: 66 (1897).
5) bestämma; jfr FAST, adj.1 22.
a) bestämma l. utsätta (tid l. plats för ngt). Fastställa dagen för ngt. Betala ngt inom fastställd tid. På fastställd tid och ställe. Lind (1749). Dalin (1851). Östergren (1920).
b) bestämma (att ngt skall ske l. hurudant ngt skall vara till form l. innehåll, storlek l. mängd o. d.); jfr FASTSLÅ 3. Fastställa villkoren för ngt. Fastställa priset på en vara. I medlertid har blefvit faststält, at man skulle rätta sig efter interims-ordningen. 2RARP 4: 33 (1726). Berch Hush. 363 (1747). Fastställandet af et vist antal. Lagerbring Skr. 86 (1754). Scheffer .. rådde konungen att på förhand noga fastställa ordningen och gången af riksdagens förhandlingar. Odhner i 3SAH 6: 152 (1891). Det är i lag fastställt, att ... Östergren (1920). — jfr (†): Inretta, fast stella och inreda hela werlden, thes byggnad och rika förråd. Swedberg Cat. c 8 a (1709).
6) stadfästa, giva gällande l. laga kraft åt; bekräfta; ratificera; i sht med subj. som betecknar överhet(sperson); jfr FAST, adj.1 22 e. Högsta domstolen fastställde hovrättens utslag. Reglementet fastställdes av Kungl. Majestät. Fastställa ett beslut, ett val. Att denne församblingens enhälleliga willia och önskan (att få T. till kyrkoherde), medelst .. Consistorij öppna fullmacht, gunstigst blifwer faststäld och Confirmerad. VDAkt. 1707, nr 417. Chartor äga .. fullt vitsord när de äro af Domstol fastställda. Schrevelius Civilpr. 317 (1853). Det tridentinska mötet .. faststälde den katolska kyrkans lärosatser i deras fulla omfång. Pallin NTidH 28 (1878).
7) (föga br.) i uttr. fastställa ett exempel, statuera ett exempel. Nu kunna vi .. på honom fastställa ett exempel, både till hans straff och till stadgande af regeringens anseende. Fryxell Ber. 8: 171 (1838). Nyblæus Forskn. I. 2: 297 (1875).
Avledn.: FASTSTÄLLELSE, r. l. f.
1) (föga br.) till 5: bestämmande, bestämmelse. Någon träffad öfverenskommelse eller fastställelse .. är aldeles okänd. Schulzenheim SvSprSkrifs. 67 (1807). Rein Psyk. II. 1: 181 (1891).
2) i sht jur. till 6: stadfästande, bekräftande, bekräftelse, sanktion. Innan Härads-Rättens fastställelse å Storskiftet hinner utfalla. ResolAllmogBesvär 1793, s. A 4 a. särsk. konkret, om dokument vari fastställelse meddelas. Dalin (1851).
Ssgr (till 1; jur.): fastställelse-process. jfr -talan. 1NJA 1906, s. 5.
-talan. Fastställelsetalan (är) .. en talan, som afser enbart att få af domstolen fastställdt, huruvida ett visst rättsförhållande består eller ej, hvaremot svarandens förpliktande att fullgöra något ej påyrkas af käranden. 2NF 22: 450 (1915).