SAOB
publicerad: 1924
FATIG fati4g, r. (m. Dalin (1851); f. Dalin (1871), WoJ (1891)); best. -en; pl. -er ((†) -ier VDAkt. 1735, nr 52). (vanl. skrivet på fr. sätt)
Etymologi
(numera knappast br.) ansträngning, strapats; vedermöda; oftast i pl.; förr äv.: trötthet, leda. Lagerberg Dagb. 112 (1711). Sedan iag så många och långsamma Fatiger och besvärligheter uthstådt. VDAkt. 1731, nr 376. Min sjukdom härrörde af fatigue vid all den underbara strunt, som sades .. mig (i Uppsala). Kellgren (SVS) 6: 164 (1787). WoJ (1891). — jfr KRIGS-, KROPPS-FATIG.