SAOL
publicerad: 2015
fatta
fatta
verb
~de ~t 1 gripa2 ⟨ngt vard.⟩ förstå3 börja hysa; komma fram till: fatta misstankar om ngt; fatta beslut
| Finita former | |
|---|---|
| fattar | presens aktiv |
| fattas | presens passiv |
| fattade | preteritum aktiv |
| fattades | preteritum passiv |
| fatta | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att fatta | infinitiv aktiv |
| att fattas | infinitiv passiv |
| har/hade fattat | supinum aktiv |
| har/hade fattats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| fattande | |
| Perfekt particip | |
| en fattad + substantiv | |
| ett fattat + substantiv | |
| den/det/de fattade + substantiv | |
fatta sig
• fatta sig kort uttrycka sig kortfattat
Ordform(er)fatta sig