SAOL

publicerad: 2015  
flink
flink adjektiv ~t ~a • snabb, rask
Positiv
en flink + substantiv
ett flinkt + substantiv
den/det/de flinka + substantiv
den flinke + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de flinkare + substantiv
Superlativ
är flinkast
den/det/de flinkaste + substantiv
Till SAOL

SO

Sökningen på flinka i SO gav inga svar.

Menade du:

blinka  
flinta  
klinka  
plinka  
flicka  
slinka  

SAOB

publicerad: 1925  
FLINKA, v., pr. ind. sg. -ar.
Etymologi
[sannol. samhörigt med FLINGA, v.; jfr FLINK, sbst.]
(†) skära av (skivor). Om jag råkar på en skinka / Af dem, Kung Erik i fängelset fådt; / Skulle jag för vår Calle flinka / Skifvor efter magens mått. Dalin Vitt. 6: 391 (1762).
Särsk. förb.: FLINKA AV. (†) Min Birger är nu stora kultingen: Han är redan brödstark, han flinkar af ost och ingen lurar honom på hvad til visthuset hörer. Dalin Arg. 2: 206 (1734, 1754).
Till SAOB