SAOL

publicerad: 2015  
flört
flört el. flirt [flört´] substantiv ~en ~er flörta
Singular
en flört (en flirt)obestämd form
en flörts (en flirts)obestämd form genitiv
flörten (flirten)bestämd form
flörtens (flirtens)bestämd form genitiv
Plural
flörter (flirter)obestämd form
flörters (flirters)obestämd form genitiv
flörterna (flirterna)bestämd form
flörternas (flirternas)bestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
flört flörten flörter
eller
flirt flirten flirter
flört·en, flirt·en
substantiv
[flört´]
● beteende som av­ser att (på ett finare sätt) väcka erotiskt intresse genom ögonkontakt m.m.
JFR kurtis
sommarflört; tåflört; ögonflört
en flört (med någon/något)
en flört (med någon)
en flört (med något)
en (mellan några)
en oskyldig flört; flört, förälskelse och kärlek
○ äv. om flirtig person el. person som är före­mål för upp­vaktning
hennes senaste flört sjunger i samma kör som hon
○ äv. bildligt om in­ställsamt beteende eller dylikt sär­skilt politik
hans ungdomliga flört med kommunismen
belagt sedan 1893; till flörta
Var­för försaka
en enda liten stilla flirt.
Stunden kommer kan­ske aldrig till­baka. Inlednings­raderna till schlagern En stilla flirt (text Gösta Stevens, musik Jules Sylvain; 1934)
Till SO

SAOB

publicerad: 1925  
FLIRT, FLIRTA, FLIRTATION, se FLÖRT, FLÖRTA, FLÖRTATION.
Till SAOB