SAOL
publicerad: 2015
flörta
flörta
el. flirta
[flört`a]
verb
~de ~t • flörta med ngn visa sig intresserad av el. smått förälskad i ngn
Finita former | |
---|---|
flörtar (flirtar) | presens aktiv |
flörtas (flirtas) | presens passiv |
flörtade (flirtade) | preteritum aktiv |
flörtades (flirtades) | preteritum passiv |
flörta (flirta) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att flörta (flirta) | infinitiv aktiv |
att flörtas (flirtas) | infinitiv passiv |
har/hade flörtat (flirtat) | supinum aktiv |
har/hade flörtats (flirtats) | supinum passiv |
Presens particip | |
flörtande (flirtande) |
SO
publicerad: 2021
flörta
flörtade flörtat
eller
flirta
flirtade flirtat
verb
●
antyda och försöka väcka erotiskt intresse genom ögonkontakt m.m.
någon flörtar (med någon/något)
någon flörtar (med någon)
någon flörtar (med något)
de brukade flörta med varandra i lunchkön
○
äv. bildligt
särskilt politik
antyda intresse för samverkan
Socialdemokraterna flörtar gärna med ett av de borgerliga partierna
belagt sedan 1891;
av engelska flirt med samma betydelse, även 'svänga hit och dit; vifta'; av ovisst urspr.
flörtaflörtande, flört
flirtaflirtande, flirt