SAOL

publicerad: 2015  
flörta
flörta el. flirta [flört`a] verb ~de ~t flörta med ngn visa sig intresserad av el. smått förälskad i ngn
Finita former
flörtar (flirtar)presens aktiv
flörtas (flirtas)presens passiv
flörtade (flirtade)preteritum aktiv
flörtades (flirtades)preteritum passiv
flörta (flirta)imperativ aktiv
Infinita former
att flörta (flirta)infinitiv aktiv
att flörtas (flirtas)infinitiv passiv
har/hade flörtat (flirtat)supinum aktiv
har/hade flörtats (flirtats)supinum passiv
Presens particip
flörtande (flirtande)

SO

publicerad: 2021  
flörta flörtade flörtat
eller
flirta flirtade flirtat
verb
[flört`a]
an­tyda och försöka väcka erotiskt intresse genom ögonkontakt m.m.
svårflörtad; tåflörta; ögonflörta
någon flörtar (med någon/något)
någon flörtar (med någon)
någon flörtar (med något)
de brukade flörta med var­andra i lunch­kön
äv. bildligt sär­skilt politik an­tyda intresse för sam­verkan
Social­demokraterna flörtar gärna med ett av de borgerliga partierna
belagt sedan 1891; av engelska flirt med samma betydelse, även 'svänga hit och dit; vifta'; av ovisst urspr.
flörtaflörtande, flört
flirtaflirtande, flirt

SAOB

publicerad: 1925  
FLIRT, FLIRTA, FLIRTATION, se FLÖRT, FLÖRTA, FLÖRTATION.