SO
publicerad: 2021
katastrof
katastrofen katastrofer
kata·strof·en
substantiv
[-å´f] 
●
mycket stor olycka med omfattande förödelse
katastrofberedskap; katastrofdrabbad; katastrofhjälp; katastrofområde; katastrofsituation; flygkatastrof; miljökatastrof; naturkatastrof
en hotande katastrof; de överlevande efter katastrofen
○
äv. försvagat, spec.
personlig olycka
katastrofen i hans liv var när modern dog
○
spec. äv.
stort misslyckande, stor olycka
föreställningen blev en katastrof; sjundeplaceringen i VM var en katastrof för svensk ishockey
○
spec. äv.
person som vållar svåra problem
den nye kocken är en katastrof
belagt sedan 1789;
av grek. katastrophe´ 'vändning; tvär omkastning'; jfr ursprung till
strof