SAOL

publicerad: 2015  

fnittra

fnittra verb ~de ~t • fnissa

Finita former
fnittrar	presens aktiv
fnittras	presens passiv
fnittrade	preteritum aktiv
fnittrades	preteritum passiv
fnittra	imperativ aktiv
Infinita former
att fnittra	infinitiv aktiv
att fnittras	infinitiv passiv
har/hade fnittrat	supinum aktiv
har/hade fnittrats	supinum passiv
Presens particip
fnittrande

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

fnittra fnittrade fnittrat

verb

fnitt`ra

● ibland med partikelntill skratta dämpat på ett nervöst el. retsamt sätt

någon fnittrar (åt någon/något/sats)

någon fnittrar (åt någon)

någon fnittrar (åt något)

någon fnittrar (åt sats)

fnittra förläget

belagt sedan 1790; sv. dial. fnetra; ljud­härmande

fnittrafnittrande, fnittring, fnitter

Till SO

SAOB

publicerad: 1925  

FNITTRA fnit3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE (äv. konkretare, Palmblad Nov. 4: 30 (1851)), -ING (äv. konkretare, Törneros Bref 1: 8 (1823)); jfr FNITTER (se avledn.).

Ordformer

(fnittra 1790 osv. fnettra 1851—1888)

Etymologi

[sv. dial. (Småland) fnetra]

fnissa, flina; i sht om flickor. Möller (1790). De hviskade och fnittrade litet med hvarandra, men eljes sade man just ingenting. Roos Helgsm. 1: 258 (1896). — jfr SMÅ-FNITTRA.

Särsk. förb.: FNITTRA TILL10 4. utbrista i ett kort fnitter. Lundell (1893). Anna-Stina .. fnittrade till. Hedenstierna Svenssons 15 (1903).

Avledn.: FNITTER, n. fnittrande; äv. konkretare. Kindblad (1871). Ett stilla fnitter af vördnadsfullt sväljdt skratt. Ottelin BSorl. 124 (1904).

Till SAOB