SAOL
publicerad: 2015
fors
fors
[fårs´]
substantiv
~en ~ar
Singular | |
---|---|
en fors | obestämd form |
en fors | obestämd form genitiv |
forsen | bestämd form |
forsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
forsar | obestämd form |
forsars | obestämd form genitiv |
forsarna | bestämd form |
forsarnas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
fors
forsen forsar
fors·en
substantiv
●
avsnitt av vattendrag där vattnet häftigt strömmar fram på grund av förträngning och ökad lutning; vanligen inte farbart
JFR
vattenfall
forsbåt; forsfarare; forsfärd
en fors (av något)
forsen dånade; de for i kanot utför forsen; kvarnen nere vid forsen
○
äv. om häftigt framströmmande mängd av annat slag
en fors av grus och gyttja
○
äv. bildligt
stor mängd
en fors av ord
belagt sedan 1287; 1881 i bildlig bemärkelse (testamente på fors och fiske upprättat av Arvid till förmån för ärkebiskopsstolen i Uppsala (Svenskt Diplomatarium));
fornsvenska fors; nord. ord, ur en indoeur. rot med bet. 'stänka'