SAOL
publicerad: 2015
fråga
1fråga
substantiv
~n frågor 1 ärende, diskussionspunkt2 begäran om upplysning – De flesta sammansättn. med fråge- hör till 1fråga 2.
| Singular | |
|---|---|
| en fråga | obestämd form |
| en frågas | obestämd form genitiv |
| frågan | bestämd form |
| frågans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| frågor | obestämd form |
| frågors | obestämd form genitiv |
| frågorna | bestämd form |
| frågornas | bestämd form genitiv |
2fråga
verb
~de ~t
| Finita former | |
|---|---|
| frågar | presens aktiv |
| frågas | presens passiv |
| frågade | preteritum aktiv |
| frågades | preteritum passiv |
| fråga | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att fråga | infinitiv aktiv |
| att frågas | infinitiv passiv |
| har/hade frågat | supinum aktiv |
| har/hade frågats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| frågande | |
| Perfekt particip | |
| en frågad + substantiv | |
| ett frågat + substantiv | |
| den/det/de frågade + substantiv | |
fråga efter
• fråga efter el. efterfråga en vara – I fråga efter kan efter vara obetonat.
Infinita formeratt fråga efterinfinitiv aktivPresens participefterfrågandePerfekt participen efterfrågad + substantivett efterfrågat + substantivden/det/de efterfrågade + substantiv
fråga sig för
• fråga sig för el. förfråga sig om ngt försöka ta reda på ngt
Infinita formeratt fråga sig förinfinitiv aktivPresens participsig förfrågandePerfekt participen sig förfrågad + substantivett sig förfrågat + substantivden/det/de sig förfrågade + substantiv
fråga ut
• fråga ut el. utfråga ngn
Infinita formeratt fråga utinfinitiv aktivPresens participutfrågandePerfekt participen utfrågad + substantivett utfrågat + substantivden/det/de utfrågade + substantiv
SAOB
publicerad: 1926
FRÅGAN l. FRÄGAN, r. l. f.
Ordformer
(fråg(h)an 1587—c. 1760. frågen 1595—1648. frägan 1682)
1) handling(en) att fråga; konkretare: fråga (se FRÅGA, sbst. 1). Helsingius (1587). Iagh tuiflar inthz, min hiertans kiär: / Allena min frågan thetta ähr, / Huru i kommen af slottet uuth. Asteropherus 50 (1609). VDAkt. 1749, nr 523.
2) efterfrågan; jfr FRÅGA, sbst. 2. På en tid, då så liten frågan är efter böcker. CRBerch (c. 1760) hos Schück i 3SAH 28: 346.
3) oviss l. tvivelaktig sak; problem, spörsmål; jfr FRÅGA, sbst. 3 o. 7. Efter nw thenne Laghen .. sigh icke wijdare sträcker, än Konungens Eedh, Försäkring och Sweriges Lagh medhgifwer, Så är een frågen, Om och Konungen macht hafwer, samma Herredagh (i Söderköping) at förbiudha? Chesnecopherus Skäl Nn 3 b (cit. fr. 1595). Rudbeck Atl. 3: 160 (1698).
Anm. Med avs. på möjligheten att ordet på visst sätt fortlever i vissa uttr. som av nutida språkkänsla uppfattas ss. innehållande sbst. fråga i sg. best. se FRÅGA, sbst. anm. sp. 1635.