SAOL

publicerad: 2015  
framföra
fram|­föra verb ‑förde, ‑fört, pres. ‑för 1 säga, yttra: ​fram­föra sitt tack2 spela: ​fram­föra en teater­pjäs
Finita former
framförpresens aktiv
framförs (framföres)presens passiv
framfördepreteritum aktiv
framfördespreteritum passiv
framförimperativ aktiv
Infinita former
att framförainfinitiv aktiv
att framförasinfinitiv passiv
har/hade framförtsupinum aktiv
har/hade framförtssupinum passiv
Presens particip
framförande
Perfekt particip
en framförd + substantiv
ett framfört + substantiv
den/det/de framförda + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
framföra framförde framfört, presens framför
verb
fram`föra
1 äv. lös förbindelse, jfr föra fram formellt ut­tala något, i artighets­fraser el. till någon viktig mot­tagare
JFR 1bringa 1, säga 1
någon framför något/sats
någon framför något
någon framför sats
fram­föra kritik; fram­föra ett varmt tack
○ äv. vidare­befordra, över­bringa
fram­föra ett budskap; fram­föra en hälsning
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska framföra
2 formellt äv. lös förbindelse, jfr föra fram köra
någon framför något
fram­föra ett for­don; cyklar får inte fram­föras på gång­banan
○ äv. med av­seende på djur leda
belagt sedan 1400–25 Heliga Birgittas uppenbarelser
3 spela (sceniskt eller musikaliskt verk) in­för publik
JFR uppföra 3
någon framför något
stycket fram­fördes första gången 1888
○ äv. läsa upp för publik
fram­föra en dikt
belagt sedan 1891
framföraframförande
Till SO

SAOB

publicerad: 1925  
FRAMFÖRA fram3~fö2ra, äv. ~fœ2ra (pr. sg. i vers ∪ — Lucidor (SVS) 193 (1672)), v. -för, -förde, -fört, -förd; se för övr. FÖRA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Linc. Nnn 6 b (1640), Verelius Run. 13 (1675)), -ING (numera nästan bl. ss. första led i ssgr, Björnstjerna Beskattn. 22 (1832), Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. III (1885: framföringssätt)), -NING (numera föga br., SDS 1900, nr 285, s. 2), -SEL (†, JTBureus (1602) hos Lindroth Bureus 89, Uhr Koln. 90 (1814)); -ARE (tillf., Almqvist Kap. 28 (1838), Rydberg Myt. 1: 206 (1886)).
Etymologi
[fsv. framföra, av FRAM o. FÖRA; jfr d. fremføre]
— jfr FÖRA FRAM.
1) föra l. förflytta (ngn l. ngt) framåt l. fram (till ngn l. ngt); leda fram (människa l. djur); forsla l. frakta l. transportera fram (ngt); laga att (ngn l. ngt) kommer fram (l. tillstädes); stundom: framlämna, överbringa (brev o. d.); äv. om mindre (ofta med handen värkställd) förflyttning: flytta fram; skjuta l. draga o. d. fram (ngt); jfr FRAM 3, 4 o. 5. GR 2: 104 (1525). Edher förre skriffuilse .. ähr migh inthet tillhånde kommen, ehuem then framföre skulle. HBielke (1590) i HSH 7: 40. The (hade) icke i rättom tijd .. framfördt Kyrkio tienden. BtSödKultH 12: 15 (1591). Balkarna till pålningen .. skolla .. med dett första bliva framförde. OxBr. 6: 26 (1628). The Witnen, som parterne framföra. Spegel Pass. 190 (c. 1680). Hjalte .. blef strax af sina landsmän Gizor och Ottar framförd inför Konungen. Strinnholm Hist. 1: 394 (1834). Qvinnorna började .. framföra matvaror och uppduka dem i gräset. Rydberg Sing. 37 (1857, 1865). Svenska krigsmagten .. var .. framförd till .. en annan krigstheater. Svedelius i SAH 44: 92 (1868). Nattågen äro dyrare att framföra än dagtågen. TT 1898, Allm. s. 12. Stående färdigställning intages från gevär för fot .. sålunda. Högra handen upplyfter och framför vapnet. FörslExInf. 1924, 3: 24. — (†) Konungens dotter j Södherlanden .. skal warda offuergiffuin samt medh them som henne framförde. Dan. 11: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: som läto henne draga dit; Vulg.: adduxerunt). — särsk.
a) om dressör, djurtämjare o. d.; närmande sig bet.: uppvisa, förevisa. Vid denna föreställning kommer hästen Felix att framföras i frihet, dvs. utan töm (vanlig cirkusterm). I det forna Rom framfördes ofta leoparder .. vid kämpaspelen. NF 9: 1097 (1885).
b) i sht tekn. med saksubj.: utgöra ledningsbanan (för ngt), leda fram (ngt). TT 1871, s. 363. Ledningar, afsedda att framföra (elektriska) strömmar. SD(L) 1898, nr 592, s. 2. Då .. (gatorna) framföra större trafik äro de bredare, än när trafiken är liten. TT 1900, Allm. s. 132.
2) (†) till FRAM 3: hjälpa (ngn l. ngt) fram(åt). At E(ders) F(urstlig) N(åde) .. warder .. ther til .. fram före och .. förhjelpan(des), at Gudz helige ord må när oss reent och klart warda predikat. Lundström LPGothus 1—2: Bil. 10 (i handl. fr. 1595). Tagh lijtet Jungfrwhonung, giff thet enne Hustru til at dricka .., är hon tå icke hafwande, framförer thet hennes Månadesiuka. Hildebrand MagNat. 89 (1654). Först om .. (den dövstumme lärjungen) ej kan framföras genom .. (skrivmetoden), bör teckenmetoden användas. FörfDöfstUnd. 1889, s. 35.
3) till FRAM 5, i fråga om muntlig l. skriftlig framställning.
a) komma fram med (ngt); frambära, andraga. Framföra sina lyckönskningar l. komplimanger, sitt tack, sin ursäkt. Framföra en önskan l. begäran. Gästernas tack framfördes av N. N. Framför min hälsning, min vördnad till N. N! GR 4: 299 (1527). Otaligh Hoop äro, the ther framföra theres Böner aff itt Orent Hierta. L. Paulinus Gothus Pest. 31 a (1623). (Prästerna skola) framföra Gudz helga ord, reent, klart och oförfalskat. KOF II. 1: 315 (1659). Söker then, som tappadt, högre Rätt i hufvudsaken; stånde honom tå fritt, sina besvär i the fall .. tillika framföra. RB 16: 4 (Lag 1734). Sitt ärende framförde / den ungersven till slut. Tegnér (WB) 5: 86 (1825). Budskapet om Vindex' affall framfördes till Nero. Rydberg RomD 86 (1877). H. M. Konungen har befallt mig framföra sin tacksamhet till (osv.). PT 1898, nr 277, s. 2. — särsk.
α) (†) citera, anföra; åberopa. Mijne egne ord will iagh nu icke framföra, vthan then gamble oc Lagkloke Gamalielis Dom. Phrygius Föret. 21 (1620). Vi kunne icke framföra någon Apostolisk befallning om Söndagens firande. Bælter Cerem. 215 (1760).
β) (†) i uttr. framföra på (ngn), klaga på (ngn). Erik Staphanson kyrkiouerd framförer på capelsboarna, at the wela i kyrkio-ofret iche unna honom 1/2 af offerstocken. Murenius AV 516 (1662).
b) (numera mindre br.) med avs. på tanke l. åsikt l. förslag o. d.: framställa; framlägga. Framföra och förfächta orijmlige Meeningar. Schroderus Os. III. 2: 207 (1635). Mången har väl en rättferdig sak, men vet ey rätteligen at framföra then samma. Nehrman PrCiv. 153 (1732). Han hade knapt framfört sitt förslag, förrän ett allmänt bravo skallade i salen. CFDahlgren 4: 253 (1831). Det latinska siliqua, om hvars etymologi högst underliga meningar framföras. Heikel Filol. 97 (1894).
c) (†) redogöra för (ngt inför ngn); inberätta (ngt till ngn); bringa (ngt) i dagen. Hwad the (danske) j Swerige monde yttermere göre / Thet wele wij här med sanning framföre. Svart Gensv. F 7 a (1558). En Fru, en Fröken, en Jungfru etc. framförde .. huru käcka Repliquer, svar och tiltvålningar de gifvit. Dalin Arg. 1: 133 (1733, 1754). Vi hoppas att våra Riksdagsmänner skola framföra landets tillstånd, som Regeringen väl ej måtte känna annorlunda än af Landshöfdingarnes lögnaktiga rapporter. Tegnér (WB) 4: 196 (1822).
d) med avs. på den yttre formen (särsk. uttal, frasering o. d.) för ett muntligt anförande: framsäga, uttala. Innehållet i hans predikan är godt, men framförandet tråkigt. Apg. 2: 4 (NT 1526). Förmåga att klart och redigt framföra sina tankar. Strinnholm Hist. 2: 418 (1836); jfr b. Konungens tal .. framfördes med .. ljudlig stämma. Odhner G3 1: 142 (1885).
e) (†) allmännare: yttra, säga; uttala. The .. begynte till ath tala medh annor tungomåål, effter som anden gaff them fram föra. Apg. 2: 4 (NT 1526; Bib. 1917: ingav dem att tala). Man .. pläghar vnder Måltijdherna framföra myckit onyttigt Snack. Schroderus Os. 2: 158 (1635). (Maria) hörde sit namn framföras af en bekant röst. Bælter JesuH 6: 696 (1760). Min mund vet inte at framföra en osanning. Björn FörfYngl. 13 (1792).
4) till FRAM 5, med avs. på skådespel, opera, (större) orkestervärk o. d.: (låta) uppföra, ”giva”, spela; i sht i fråga om första uppförandet osv. NF 16: 132 (1891). (Kellgren) lyckades få en sin opera .. framförd på hofvet. Sylwan Kellgren 32 (1912). Hr Adolf Buschs framförande av Brahms violinkonsert. PT 1917, nr 285 A, s. 3.
5) (†) till FRAM 5: frambringa. (Jorden värkar i det fördolda) til thes hon framförer sina lefwandes fruchter. Muræus Arndt 4: 25 (1648). RelCur. 71 (1682). jfr: (Jesus) hafwer skaffat och framfördt wårt lif utur sin död, wår frögd utaf sin pino. Spegel Pass. 27 (c. 1680).
Till SAOB