SAOL

publicerad: 2015  
frist
frist substantiv ~en ~er • upp­skov, an­stånd
Singular
en fristobestämd form
en fristsobestämd form genitiv
fristenbestämd form
fristensbestämd form genitiv
Plural
fristerobestämd form
fristersobestämd form genitiv
fristernabestämd form
fristernasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
frist fristen frister
frist·en
substantiv
● senareläggning av den tid­punkt när något måste ske
JFR andrum, anstånd, nådatid, respit, rådrum, uppskov
betalningsfrist; tidsfrist
en frist (med något)
en frist (på/till tid)
en frist (på tid)
en frist (till tid)
de fick ytterligare en veckas frist med färdig­ställandet av rapporten
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska fræst, frest, frist, det sist­nämnda under på­verkan av tyska Frist med samma betydelse; oklar här­ledning
Till SO

SAOB